Ras i Peking

Idag gav jag mig ut för att titta på den underjordiska staden, jag har ju letat till och från efter den utan framgång i fem år. Jag hade fått adressen nedskriven på en papperslapp av en kille i lobbyn och vi fixade en taxi som skulle ta mig dit. Det kändes som det sista att göra i Peking, sen skulle jag vara rätt klar här. Taxin släppte av mig i hutongerna och pekade åt höger och vänster. Tydligen skulle det ligga nånstans längs den gatan. Så jag hoppade ut och började spankulera åt ena hållet. När gatan tog slut vände jg och gick åt andra hållet. När gatan tog slut åt det hållet med utan att jag hittat det jag sökte började jag metodiskt söka igenom hela området. Eter sådär 4 timmar hittade jag några andra västerlänningar som verkade vra ute i samma ärende. Det visade sig att underjordiska staden har kollapsat och är stängd, dom letade bara efter det som borde vara kvar för att ha sett det. När jag började fråga om stället för fem år sen fanns det kvar, dom hade en bok från 2008 där den stod omnämnd. Lite surt att när jag äntligen får tag på informationen har stället kollapsat. Men nu kännerjag mig iallafall nöjd med Peking.

Inte mycket annat har hänt som är värt att rapportera, jag väntar mest på att åka hem så jag kan förbereda nästa resa till Kina. Lite bilder från Pekig blev det, jag postar några här:

Jag tycker de flesta delarna av hutongerna är ganska fula.

I see a red door and I want to paint it black.

Inte alla delar är fula dock, den här bilden känns mer landsbyggd tycker jag.

Ytterligare ett exempel på folk som förskönar sin tillvaro i Peking.

En gatumusikant spelar ett traditionellt musikinstrument.

Kommer ni till Peking måste ni leta rätt på dom här tornen, där inne finns stans bästa restaurang.