Mount Everest Base Camp part 2

Imorse vaknade jag ganksa kall men hyggligt utvilad. vi fick packat ihop våra prylar, klarat av morgontoaletten och käkat frukost ganska snabbt. Det bjöds på pankaka och te eller kaffe till frukost. Det var gott och var redo att ta tag i dagen. Första steget var att lasta in allt i bilen och åka de två kilometrarna till tältlägret. Det såg lite ut som en kåkstad, men det verkade som att det fanns en kamin i varje tält. Ett sting av avundsjuka kom oombedd till mig. Men vi hade ju klarat oss bra som det var, så varför klaga? Istället begav vi oss till fots mot det som kallas baslägret. Jag har lite svårt att se det som ett basläger, det är mer en utsiktsplats. Men den ligger på samma höjd, i samma dal och inom synhåll (om dom inte byggt en grushög ivägen) från det baslägret klätrarna använder.

Jag hade ju en önskan, och det var att gå 20 min mot toppen, inse att det är för jobbigt och gå tillbaka. Sen skulle jag förevigt ha gjort ett försök att nå toppen. Det blev på sätt och vis så också. Utsiktsplatsen ligger lite upphöjt och på bortsidan är det en backe ner. Det stod en massa folk i backen så jag gick dit och tog lite kort utan att nån var ivägen. Sen kom jag ner till platån och då blev kineserna arga på mig. Så jag gick kanske fem minuter mot toppen och blev sen stoppad. Så jag har nu gjort ett toppförsök! Dom skällde lite på vår guide som sa till mig och så var det inte mer med det. Men det var faktiskt ett misstag, det fanns inga avspärrningar så hur skulle jag veta var gränsen gick?

Det går bussar mellan tältlägret och balsägret man kan åka om man vill, men vill man inte det får man gå. Vi gick ju dit men för säkerhets skull köpte vi biljetter tillbaka. Nu slutade det med att vi gick tillbaka också. Så idag har undertecknad promerat ca 1,5 mil på över 5000 meters höjd!
Vi avsutade äventyren vid baslägret med en snabb tur på klostret. Vi börjar bli rätt trötta på alla kloster nu och det här var inte mycket att orda om. Det bästa var att det var fritt fram att ta bilder. Så det gjorde vi, men egentligen ville vi bara iväg.

En lika lång bilresa som på väg dit senare skulle vi tanka. jag vet inte exakt hur det gick till, men effektivt var det inte. Först och främst får ingen vara i bilen när man tankar. Det är väl OK, det vittnar iallafall om nån sorts säkerhetstänk. Men sen började eländet. Man skall betala först och det satt en tjej inne på macken och tog betalt. Bara det tog ju en halv evighet. Sen skulle nån anställd tanka åt en och vår chaufför fick flytta bilen innan dom fick till det. Totalt tog det säkert 30 min innan vi var iväg igen. Jag skulle kunna förbättra den processen ...

Väl incheckade på hotellet var det äntligen dags för middag. Att åka iväg nånstans var inte att tänka på, klockan var över nio. Så vi gick till hotellrestaurangen (vi bor på samma hotell som innan vi åkte till baslägret) mycket väl medvetna om att dom kan exakt noll engelska. Jag försökte förbereda mig genom att be vår guide att få hotellpersonalen att skriva ner vad jag ville ha på en liten lapp så skulle det gå smidigare. Han tyckte att han kunde komma bort till restaurangen och beställa åt oss. Efter att ha väntat en halvtimme på att han skulle dyka upp beställde David samma sak som förra gången vi åt där, allt han kan beställa på kinesiska. Så dagen slutade inte perfekt, men jag blev mätt iallafall.

Bilder blev det också:

Tältlägret fick mig att tänka på en kåkstad.

Tibetanerna gör sånna här stenhögar för tur överallt.

En bild på baslägret måste jag ju ha. Kullen bortanför tältet är utsiktspunkten dom gallar basläger.

En nöjd, och inte så lite stolt, Jonas.

"Hotellet" vi bodde på, vårt rum låg längst bort, langst till vänster i den här bilden.

Måste ha med en bild till på toppen, det var allt vi såg av den andra dagen.