Road trip i Asien

Vi gav oss iväg på en road trip idag. Vi åkte bil i cirka 6 timmar och tog oss sådär 35 mil. Inte så illa ändå med tanke på var vi är någonstans. Tibetanerna (eller det kanske är kinesrna) har världens jobbigaste sätt att se till att det inte körs för fort. Dom har stationer utspridda där man får en biljett. Vid nästa station visar man biljetten och har det inte gått tillräckligt med tid blir det böter, 100 RMB per minut för lite som passerat. Resultatet är at det blir kaos vid varje sån här station och det tar en himla tid. Som ni kanske vet lämnar asiaters ködiciplin en del att önska. Vi körde faktiskt ihop med en annan bil på en av dom stationerna idag. Men det var inte vårat fel och bilen vi åker i skall ju rangeras ut vid nyår så ingen större fara men trisst var det. Vi drog fördel av alla hastighetsmätnigsstationer genom att stanna och ta en massa bilder då och då, det är ju rätt spektakulärt att åka över bergen.

Stan vi skulle till heter Shigatse och det är ungefär allt jag vet om den. Vi stannade till och åt lunch så fort vi kom hit. Jag beställde jakköttbullar och det visade sig vara grytbitar i nån sås. Gott var det men jag blev långt ifrån mätt, så ag fick äntligen tillfälle att prova Tsampa, en lokal rätt som jag blev rekomenderad redan första dagen men det hade inte provat den än. Det visade sig vara små brödliknande historier gjorda på korn. Inte äckligt men inte heller speciellt gott. Det var inte värt väntan eftersom servitrisen glömde bort min beställning, lite konstigt med tanke på att alla tre i sällskapet beställde in mer mat och hon frågade speciellt om jag ville ha smör och socker. Vi väntade i säkert 45 min innan vi insäg att dom hade glömt. Men, men ... nu vet jag hur Tsampa smakar.
Döm om min förvåning när vi dök upp på annu ett kloster idag. Ta Shi Lhun Pa Monastery heter det. Och där var en massa statyer av buddha och lamas, men den här gången var arkitekturen lite annorlunda men jag börjar tröttna på kloster nu. Det verkar inte finnas så mycket annat att se och göra i Tibet så det är bara att hålla god min.

Vi bor på ett mycket bättre hotell den här gången, men managern är helt knäpp. Så fort han ser oss skall han fram och prata med oss, han satt tom med oss på middagen! Och som han ljuger; han har precis gjort slut med sin flickvän, han och hans flickvän skall äta middag och dricka öl ikväll och då bir hon jättejobbig, hans fru är den bästa tänkbara, han har aldrig träffat sin pappa som dog i kriget mot kina nån gång på 50-talet (grabben är ca 30 år) osv. Rätt irriterande i längden faktiskt.

Jag har en sak till att berätta, imorse när vi lämnade hotellet viste vi forfarande inte om vi skulle få åka till baslägret eller inte. Det var tydligen tvunget att ansöka om tillstånd har i Shingatse och dom behövde våra pass, det dög inte med kopior. Våran guide var märkbart nervös på resan hit, och han var märkbart lättad när han visade att det var klart. Nu blir det baslägret imorgon, efter en massa andra aktiviteter. Det lät som man kan betala 100 dollar och komma vidare. Går det så SKALL jag göra det. Jag kommer förmodligen aldrig tillbaka hit.

Bildtajm igen:

Vägen var inte såhär hela vägen, men bitvis var det såhär illa.

Bergen är spektakulära.

Avstängda trappan i mitten är till för lamas, inte vanliga dödliga.

Ta Shi Lhun Pa Monastery är helt klart sevärt.